Rör inte min tv

Mången gång har jag blivit hånad för mitt frekventa tv-tittande och min kärlek till både det höga och det låga i rutan. Dumburken förblir dock en nära vän, om jag fick jobb som tv-kritiker vore mitt liv komplett. Och vore det inte för tv:n hade jag aldrig insett att det fanns något så ljuvligt som spenatgnocchi. Mina blev dock inte alls lika vackra som de på tv. Allt är bättre på tv.

Spenatgnocchi
4 port
1 pkt fryst bladspenat eller en rejäl bunt färsk (kan tyvärr inte vara mer specifik än så, vägde den inte)
1 burk ricotta (250 g)
2 ägg
1 tsk salt
1 krm riven muskot
peppar
3½-4 dl vetemjöl
olivolja
riven ost, t.ex parmesan

Om du använder färsk spenat, koka dem i 30 sekunder i saltat vatten, låt rinna av och finhacka. Krama ur så mkt vätska som möjligt. Om du istället använder fryst spenat, tina den, finhacka och krama ur vätskan. Blanda ricotta, ägg, spenat och kryddor i en skål. Tillsätt mjölet lite i taget tills du har en smidig deg som inte klibbar. Häll ut degen på en mjölad yta. Dela den i fyra delar och forma varje del till en rulle ca 2 cm i diameter. Skär rullarna i ett par cm långa bitar.

Koka upp vatten och salt i en stor kastrull. Koka gnocchin i omgångar, de flyter upp till ytan när de är klara (tar bara ett par minuter). Lyft då upp dem med hjälp av en hålslev och lägg på en tallrik. Hetta upp en stekpanna med olivolja och stek sedan gnocchin gyllenbrun. Riv över parmesan.

Jag serverade min gnocchi med ett högst oplanerat fräs på knaperstekt rökt sidfläsk, trattkantrareller, klyftade tomater, hackad vitlök och en hutt balsamvinäger. Riktigt lyckat, men det går även finfint att servera dem med tomatsås.